sickness is the new black

Så var den här jobbdagen äntligen slut och med handen på hjärtat har jag väl inte gjort det bästa ifrån mig. Hanna brukar vara allert och gapig men idag har jag bara gnällt och gnällt och mest velat seta på soffkanten med händerna framför ansiktet o gråta en skvätt. Nacken har värkt och svetten har runnit, känner mig febrig och fredagsparty känslan är helt off road och är utbytt mot rygg läge a'la chips och loka.
Så det är bäst jag håller mig hemma resten av fredagskvällen så jag inte förpestar tillvaron för alla mina vänner.
Men dum som jag är tackade jag ja till ett morgonpass imorgon så kl är motvilligt ställd på 06.00 så det är bara o sätta på ett banan leende och de värmaste tröjan jag kan hitta för imorgon ska jag ut och möta kylan i Hemtjänsten. Huaa.

Mitt kvällsbad jag nyss tog har gjort mig helt slut och ligger nu med två filtar, massa tända ljus och lite dravvel program som mitt enda underbara sällskap. Hade ju varit kul att göra något en fredagskväll, speciellt eftersom Madde åker tillbaka till Norge nästa vecka. Men ingen av oss har något humör idag, ingen ork och ingen fuck me im famous anda, hon snorar och jag febrig så det är likabra att vi håller oss till telefonkontakt och kanske hoppas på någon form av fysisk kontakt imorgon eller i nästa vecka. Skulle vara kul att göra något trevligt med mina bästa vän. Sen ses vi inte förns ja kommer hem från Thai Thai och det dröjer ju ett tag ♥ snurris,min ving pärmen fucker!

Nejni, dags att sätta fart! Ska sätta på ugnen och stoppa in mina klyftpotatisar och steka lövbiffen. Blanda pulvret som ska bli till en fettig bea och sen är min hemmakväl igång. Myspys.

Bli inte förvånade om Madde ikväll eller imorgon drar iväg ett liknande inlägg. Lite gnäll om värk i olika kroppsdelar, sjukdom och fet mat och lite annat onödigt tänk. Vi är ganska synkade, snurris och jag! / Hanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0